Teknisk specifikation för kreditkort -

Ett typiskt kreditkort består av flera olika element både på framsidan och baksidan, vilka fyller olika funktioner för att göra betalningar och hantera säkerheten kring kortet. Här är en genomgång av de viktigaste delarna och tekniska specifikationerna.

Framsidan av ett kreditkort

På framsidan av ett vanligt kreditkort hittar du följande element:

Utgivande banks logotyp – Detta visar vilken bank som har utfärdat kortet.
EMV-chip – Endast på så kallade “smartkort”. Detta chip innehåller avancerad teknik som krypterar information, vilket gör det mycket svårare för bedragare att kopiera eller manipulera data.
Hologram – Ett säkerhetsmärke som används för att förhindra förfalskning.
Kortnummer – Detta unika nummer identifierar ditt konto och följer en standardiserad struktur.
Kortnätverkslogotyp – Till exempel Visa, MasterCard, eller American Express. Detta visar vilket betalningsnätverk kortet är anslutet till.
Utgångsdatum – Datumet när kortet slutar vara giltigt.
Kortinnehavarens namn – Namnet på personen som äger kortet.
Kontaktlöst chip – Många moderna kort har även ett kontaktlöst chip som gör det möjligt att betala genom att bara “blippa” kortet nära en terminal.

Baksidan av ett kreditkort

På baksidan av ett kreditkort finns ytterligare viktig information:

Magnetremsa – Den klassiska magnetremsan används fortfarande i vissa betalningsterminaler, även om den nu börjar ersättas av säkrare chipteknik.
Signaturfält – Ett fält där kortinnehavaren signerar, vilket kan användas för att verifiera ägandeskap vid köp.
Kortets säkerhetskod – Vanligtvis en tre- eller fyrsiffrig kod som används som en extra säkerhetsfunktion vid online-köp eller telefonbetalningar.

Standardstorlek och material

De flesta kreditkort följer en standardstorlek på 85,60 mm × 53,98 mm och har rundade hörn med en radie på mellan 2,88 mm och 3,48 mm. Denna storlek följer den internationella standarden ISO/IEC 7810 ID-1, vilket är samma storlek som används för bankomatskort och andra betalningskort.

De flesta kreditkort tillverkas av plast, men det finns också exklusivare kort gjorda av metall.

Kortnummer och säkerhetsdetaljer

Kreditkortets nummer följer en global standard (ISO/IEC 7812), där det första numret anger bankens identifieringsnummer, ofta kallat BIN (Bank Identification Number). För Visa och MasterCard är de sex första siffrorna reserverade för BIN-koden, de följande nio siffrorna är det individuella kontonumret, och den sista siffran används för att säkerställa att numret är korrekt (en så kallad kontrollsiffra).

Smartkort och modern säkerhet

Moderna kreditkort använder ofta smartkortsteknologi med ett inbäddat chip som erbjuder extra säkerhet vid betalningar. Utöver detta finns det alltmer avancerade smartkort som inkluderar funktioner som tangentbord, skärm eller fingeravtrycksläsare för att förbättra säkerheten ytterligare.

Utöver kortnummer och utgångsdatum kan korten också innehålla ytterligare koder, såsom säkerhetskoder och utgivningsnummer för att stärka säkerheten, särskilt vid online-transaktioner. Vissa avancerade kort kan till och med ha dynamiska säkerhetskoder som ändras för varje transaktion för att förhindra bedrägeri.

Förändringar i design och användning

Tidigare var kreditkortens nummer och kortinnehavarens namn präglade på kortet för att underlätta vid manuella transaktioner, där informationen skrevs över till papperskvitton. Men i takt med att pappersbaserade betalningar har minskat används allt oftare släta kort utan präglade uppgifter. I vissa fall har kortnumret även flyttats till baksidan, och vissa kort har en vertikal design i stället för den traditionella horisontella, vilket speglar förändrade användningsmönster och teknologiska framsteg.

Sammanfattningsvis är kreditkort tekniskt sofistikerade produkter som har utvecklats med tiden för att inkludera fler säkerhetsfunktioner och förbättrad användarvänlighet. De olika komponenterna på kortet, såsom chipet och säkerhetskoden, spelar alla en viktig roll i att skydda konsumenterna och möjliggöra smidiga betalningar i både fysiska och digitala miljöer.